Sommar
Jag har haft alla sommrars sommar
I slutet av juni var jag full en sista gång i Karlskrona, havet gnistrade i alla mina vänner och jag är evigt lycklig över att ha funnit så fina.
På tåget hem försökte jag sova bort bubblet. Men en kille och tjej i grannsätet vinkade över mig. De hade varit på rekryteringsdagar till en spelutbildning i Karlskrona och jag var förundrad över den tidsresande spegeln framför mig. För två år sedan åkte jag samma tåg hem med en klump i magen, över allt jag borde gjort och sagt annorlunda, på rekryteringen till Hyper Island. Nu satt jag med ros runt halsen, diplom i handen och kunde lyckligt trycka punkt.
I juli tog mormor och morfar med oss barnbarn på en resa i tiden, på riktigt nu. Vi åkte genom sydligaste Sverige och fick se smygrökrutor, skolor och fönstret på andra våningen som mormor rymde ut ur till morfar. Framförallt fick vi träffa så många fantastiska människor som bjöd oss in i deras hem till vårt förflutna. Jag nämner det, för oj! vad mycket jag rekommenderar Er att göra samma resa!
Den här sommaren har jag varit riktigt mycket sommarkär, vevat ner bilrutor, upp musik och dansat med han i bilen. Vi har pussats nakna i vattnet och han har somnat på min mage.
Sedan har jag jobbat mycket, gjorde ett frilansjobb och blev blåst på alla pengar, förtroende och tillit av det lilla städföretaget
Gueddy Service i Göteborg. Jag sov inte på två dygn, började istället att starta upp en städfirma om nätterna. Jag blev rädd för hur hämnden drev mig till vansinnig motivation, men bestämde mig för att avsluta när min egen ursinnighet skrämde mig. Fuck you, Pay me!
Jag gladde mig lite till sömnförlusten och flög med min familj till Amerika. Att resa genom ett land med en familj som blivit äldre är oslagbart. Vi har bjudit på-, skrattat åt- och älskat alla våra sidor. Att dessutom umgås i nästan en månad utan medier, telefoner eller internet är befriande.
Mattias, pleasecopyme, sa detsamma i sitt vardagsrum till fyrtionio, för mig då helt okända ögon
”Vi pratar mycket om sociala medier och ofta menar vi de som är digitala. Men frågan är om inte det här – att mötas i verkligheten – är det bästa sociala mediet. Ta vara på tillfället.”
Att besöka Sveriges största- (läs också bästa) reklambloggares vardagsrum gjorde mina nätter efter resan över Atlanten fortsatt sömnlösa av nervositet. Den tisdagen tog jag av mig klackarna utanför ett av Göteborgs hjärtligaste hem, det gör mig kort, fyra timmar senare gick jag hem i samma klackar flera centimeter längre. Kvällen fick mig att växa, erfarnare på andras erfarenheter och så väldigt inspirerad av alla möten med nya ögon. Han tackade oss för att vi vågade komma och jag önskar att fler följer det goda exemplet att bjuda in till verkliga chattrum.
Nu när alla löven faller hoppas jag att få denna blogg att blomstra. På torsdag börjar jag jobba inne i Göteborg på en större byrå och nu tycks sommarens alla fjärilar ha flugit in och samlats i min mage. Berätta om din sommar?
Sadness is a Blessing
Directed by: Tarik Saleh
Starring Lykke Li, Stellan Skarsgård.
D.O.P: Carl Nilsson
This is Love
this boy deserves a million reblogs
(Source: foreverfullofsunshine)
I mitt London
I Taxin till Heathrow 11 Juni -
Varje morgon passerar jag en man som polerar guldhandtagen på banken. London är glamoröst, lyxigt och fruktansvärt vackert!
Du träffar hela världen varje dag, äter ute med kvalité, som om igen överträffar bönorna i tomaten, dricker ännu mer och har råd att låta dricksen droppa. Till jobbet kan du bära Mcqueen, Chanel eller Moss som du annars bara burit till bröllop och även när det regnar sprakar London av färger från alla våra klänningar.
Jag har höga klackar, men här har jag lägst. Tillsammans skapar vi musik när vi går mellan dem höga stenhusen och kyrkorna med utsmyckningar som berättar om tidigare liv.
Mormödrarna är kanske dem vackraste med silver hår, långa klänningar och ögon målade i blått. Farbröderna bär hatt och dansar med hennes tunna fingrar i sina händer i den andra har dem käpp med drakhuvuden på toppen.
Igår gick vi vår promenad runt området och pussades till fyrverkerierna utan för vårt hus där Will + Kate, Tom Ford, Colin Firth och Laura Bailey lekte välgörenhetsgala. Vi bor granne med Dustin Hoffman och har påfåglar i parken på baksidan. Jag tycker påfåglar är världens vackraste och tråkigaste djur.
Men nu är jag trött på det och det får det räcka! jag är klar här och på väg hem till sommar Sverige. Jag ser framemot att smutsa ner mig, bära shorts, slitna tröjor och gå i okammat hår. Ligga i gräset med Kim, fiska krabbor, åka vattenskidor över gnistrande sjöar, bada naken med vänner i morgondimman och att äta kaviarmacka till frukost!
Karlskrona
Jag brukar inte citera men nu är det tid, Jacob säger det bättre en någon annan!
Det här har växt i mig
Åh, så länge nu
Regnmoln brukade jaga mig
Nu jagar jag jag morgonen längst avenyer.
Leaving KNA.
Here I’ve met some of the funniest, kindest and
most caring people I know.
We have laughed and struggled.
I’ve felt love and care.
Hyper Island is not only changing people, it’s also defining people. Who you are and what you want to be. Hyper Island will forever be a milestone in my life. It heeled heartache, gave strength and new friends .
There’s a saying – “You should do what your good at.”
I disagree.
Hyper Island don’t recruit students based on skills or knowledge. They see the actual person. The grades on a paper that says nothing or very little about a person is put a side for the willing to learn and the amount of passiont this person has. I believe in “You should do what your passionated about.” And I’m now going to try and do that.
Varför kan man inte kommentera allt längre?
Blir blind när alla lampor lyser
Idag är en sådan dag, jag vill ligga inomhus med ansiktet i solen i blommiga trosor ovanpå renbäddade vita lakan och lyssna på Maggio i bara hörlurar.
Istället försover jag mig, tappar datorn i Harry Potters stentrappor och kommer försent till jobbet. Gud bara hatar nu.
Amanda
Amanda and Her Cousin Amy, Valdese, North Carolina, USA, 1990
(catalog number 214H-143-002)
“
In 1990, Peter Howe at Life magazine sent me to North Carolina to photograph a special school for children with problems. The school was a very strange place because all of the twenty or so children were in the same classroom and their problems ranged from mild behavior instability to severe schizophrenia.
Nine-year-old Amanda was the most interesting child in the class. She was my favorite child. Amanda was very intelligent and very naughty. One day I followed her home on the school bus. When the bus stopped at her house, she dashed ahead of me and ran into a nearby wooded area. I continued to follow her into the woods and eventually found her sitting in an old stuffed chair having a cigarette. She thought that I would reprimand her since I was an adult. But I said nothing.
The following Sunday, I spent the day at home with Amanda and her mother. Amanda totally controlled her mother. She constantly gave her orders and proceeded to put on her mother’s nail polish and makeup. Amanda smoked openly in front of her. Her 8-year-old cousin Amy was coming over, and she was very excited. All day long, Amanda and her cousin played like children. Every forty-five minutes or so, Amanda would take a break to have a cigarette. Her mother could say nothing; Amanda was the boss.
Just before I left, I looked for Amanda to say good-bye. I found her and Amy in the backyard. They were in a children’s inflatable pool. Amanda was taking her regular cigarette break
“
Vill du se en film med mig?
Många kvällar ser jag filmtrailers, det tycker jag mycket om. Vi var inne i Soho idag och gick förbi en byggnad bland alla byggnader, han pekade och berättade att där inne gjorde dem bara trailers, det hade vart mitt drömjobb.
Jag brukar gå på bio ofta, i år lyckades jag se alla Oscars nomineringar på bio utan att haft önskan om att göra det. Går man upp för den långa backen utanför min lägenhet kommer man till Notting Hill, Hill betyder kulle, men det liknar mer än backe, även om gillar att gå i den, för längs hela vägen finns det olika små antik affärer med dyra gamla möbler och vacker konst i skyltfönstrena, det är plottrigt, onödigt och kul att titta på. Högst upp på kullen ligger Coronet Cinema, det är alla drömmars biograf, där visar dem bara vackra filmer och inget trasigt från Downtown LA. Den är gammal och sågs länge som en av dem finaste biograferna i London. Man sitter i röda låga sammets stolar och väldigt nära varandra, jag tycker det är genuint och mysigt. Sofia är min bästa vän, vi går dit ofta hon brukar säga att hon får ont i ryggen. Skärmarna är också dumt placerade, ganska små och man får nackspärr. Jag funderar varje gång på hur mycket mindre människorna var för hundra årsedan. King Edward tillexempel, han har suttit i dem och Sir John Gielgud såg sin första Shakespeare pjäs på den röda sammeten. Man kan inte köpa popcorn, istället köper man en flaska franskt vin och tar med in till filmen. Är du här ska du går dit, på tisdagar kostar det 3 guldpund.
Om Oscar, har du inte sätt In a Better World och My Blue Valentine ännu har du något att göra imorgon, det är mina förra års favoriter och dessa tre peppar jag hårdast just nu:
PLAY // Script Ruben Östlund
The Kid With The Bike // Script Jean-Pierre Dardenne
The Tree of Life // Script Terrence Malick
