Jag står i Hemköp och väljer ut kvällens chips, noggrant, säkert i fem minuter står jag där och spanar in alla smaker och påsar. Känner, klämmer, undersöker och väljer. Väljer efter att dyrast är bäst, som vanligt. Med världens snålaste mamma förstår jag inte vad jag har fått den uppfattningen ifrån. Men Karlskrona gör en materialistisk. Chipsen får ligga sådär mysigt i armvecket längs hela min resa genom resten av affären, tillochmed gubben vid mjölken ler och hälsar på mig, pratar om hur skönt det är att vädret blivit mildare och påminner mig om att vi diskuterade hur kallt det var innan jul, frågar om min jul har vart bra. Förstår Ni? Sådant här ska inte få hända när man är tjugo och livet är på gång att börja gunga! Jag vill inte bli igenkänd när jag går och handlar. Chipsen i armvecket gör mig gladare, dem ligger där lungt som min egna kidow och jag känner mig som övergivna ensamstående Madonna. Då… Går jag och lämnar tillbaka chipsen i hyllan igen, varför? vad hände? nu sitter jag här ensam! och jag ångrar mig något alldeles kolossalt.
Och brudar, jag skäms! Det finns inget osecksigare än en BH, särskilt en med färg, särskilt att alla vet vilken ful färg du gillar. Under/Ovanpå, vackra fantasi! latheten speglar igenom Dig; vi gillar alla att ligga under och steka! Kom igen, knulla alla brudar (uppochner)!
Å vad bittert, nu öppnar jag en flaska vin!
