Jag avslutar allt bittertfittat med något ännu bittrare!

Nu har det vart sådana där dåliga uppdateringar igen. Det är trist att det blir sämst av dem när det händer som mest.
Bra och dåliga grejer. Jag gick till frissan i såsen, kände ångesten när hon själv hade lila hår, kan man säga att man ångrar sig då?
- Vad ska du göra i helgen?
- Nej inte mycket, jo jag ska på Kent imorgon
- Kent, han är bra han! Vad kul, jag har själv sätt han många gånger
tystnaden
- Eller dom är det va?

Sen fick jag se han Kent, i grått hår, jag grät i mercan och har kände mig som en dålig människa. Jag besökte ännu en frissa och kom hem med ljusgrått hår, nu är plånboken tom och jag onöjd. Jag och Kim åkte ner till KalleK två dagar, Kim började motion graphics och jag var lycklig över att få se älskade Michelle några timmar och ett soligt Karlskrona. Sen tillsammans med Haddaway – What Is Love bar det av, alla timmar hem till Göteborg igen. Förutom att jag ska vakta en gräsmatta utan en krona i fickan hela helgen på Way Out West så känns det ändå ganska bra.

Två bra grejer kom jag också över som jag bara måste dela till Er som läser!

Matt Ridley visar oss dem mänskliga framstegen genom historien och beskriver hur mötet och “parningen” av idéer går till, för att göra nya idéer. Det är inte viktigt hur smart individen är, säger han, det som är viktigt är hur smart den kollektiva hjärnan är.

Dagens viktigaste länk är också Welcome to Hyper Island av Markus Reuter som Du borde läsa!
Markus skriver så bra att jag blir alldeles stolt, Karlskrona borde vara detsamma och allra värst och mest borde Hyper vara. Han skriver sanningen. jag och Michaela träffades häromdagen och pratade om framtiden,våran (som vanligt, jag gillar personer som man kan prata framtidssagor och drömma tillsammans med) men också om Hypers sådan, tycker att någon borde skriva om det, jag och över ett dussin gillar Markus ord, ta vara på dem och skapa en fortsättning med konversation.

och när vi ändå är inne på bra grejer – För alla er som är som mig snart är vi friska!

Jag vaknade och var världens lyckligaste tjej i morse. Det är fint att vakna av sommarregn mot rutorna när någon annan ligger och tittar på en och ler. Dig som jag tycker så mycket om. Ibland tror jag att jag är ganska dålig på att leva här och nu, men vid just dem tillfällena vet jag att jag gör det bättre än någon annan. De är dem finaste ögonblicken. När man kliar myggbett tillsammans och ligger kvar alldeles för länge i lakanen man svettats i ihop kvällen innan.

Sen har jag vart ledsen, jag kan nästan räkna dagarna mellan tårarna nu och skäms över att jag låtsas gråta över någon annan när jag gråter över mig själv. Jag och mamma brukar dricka té och bada jacuzzi om kvällarna, hon förklarar mina tårar med att det är för att man är mitt upp i allt och inte riktigt vet vad man ska välja för väg eller ens kan förutse vart den slutar, det kittlar lika mycket som det skräms. Jag tror det är mer, någon frågade: Hur kan man med att utnyttja ett förälskat hjärta? Gör du det? Kan man någonsin förlåta sådan egenkärlek? Jag har varit 18 år hela veckan och somnat bedövad och förgiftad alldeles för många kvällar i rad, det dämpar bra, jag lärde mig av han, han som fick lov att glömma mig. Jag tror det är fel och vill varken glömma dig eller det förflutna. Dröm med mig?

Jag fick äta upp mina egna ord ikväll, nu är jag för trött för att berätta bravaderna!

Det kommer göra ont att se bollen ikväll, istället ska jag hälla i mig onödigt massa öl!
Sommarlov firas allra bäst på Söndagar!

Kvällens mina vänner!